Mellan kaos och paus…

Att det ska vara så svårt att koppla av och leva i nuet?  I helgen unnade jag och min finaste väninna Anna oss lyxen att njuta på självaste yasuragi.  Då vi båda är lätt överarbetade småbarnsmammor kan man lugnt säga att vi var i stort behov av avkoppling,  något vi snart skulle inse att vi inte var helt bra på.

 

Exalterade och förväntansfulla  startade vi med en riktig lyxlunch på wienercaféet på Biblioteksgatan. Där njöt vi dock aningen för länge vilket resulterade i att vi fick springa till båten som vi med andan i halsen precis hann med.  Men en vacker och lugn båttur fick snart tillbaka andningen och vi var åter i rätt sinnesstämning.

 

På plats på yasuragi,  wow vilken fantastisk oas, läs mer om själva vistelsen på yasuragi här. För att njuta och komma ner i varv ville vi hinna med så många spännande aktiviteter, behandlingar och fantastiska miljöer som möjligt. Vi kastade därför på oss våra yukatas och virrade ner till badet för en halvtimmes lyx innan vi skulle testa heart chakra meditation. Snurriga som vi var lyckades vi såklart gå vilse, så mellan tysta korridorer kutade vi allt vad vi kunde för att hinna i tid, vilket vi med nöd och näppe lyckades med. Det tog kanske lite längre tid än brukligt att komma ner i varv under den meditationen men under vilan var jag åter i rofylldhet stillhet.

 

Morgonen därpå kunde man tro att vi lärt oss av våra små missöden och skulle vara ute i lite mer god tid men icke, jag sprang till min behandling och Anna till sin Klangresa. Anna kastades in på klangresan och ursäktande att hon var lite sen för att snart upptäcka att hon var 10 minuter tidig och istället klampat in på slutet av det tidigare passets meditation, oups…

 

Efter pass och behandling  slumrade vi i varsin vilstol som helt fantastiskt gungade i andningstakt. Så skönt, så rofyllt och så härligt tills vi insåg att om vi skulle hinna med Yogan var vi tvungna att checka ut innan passet. En löprunda (i korridorer som nu var välkända) tillbaka till rummet där vi kastade ner all packning och snabbt bytte om till träningskläder. Utcheckning i rasande fart för att sedan varva ner på ett riktigt skönt Yogapass.

 

Då vi hade lite tid på oss innan avresa bestämdes vi oss för att köpa med lite lunch att ta med på bussen. Dumplings beställdes och för att vara lite förutseende gick jag ner för att ta reda på varifrån bussen gick. I receptionen förklarades att busstiderna inte alls var att lita på då bussen ofta gick mycket tidigare från hållplatsen. Det var bara att springa upp för trapporna, hämta maten och kuta nerför de slingriga backarna till hållplatsen. Tack o lov hann vi gott och väl. Puh, åter i balans. Äventyret var över, trodde vi?

 

På bussen kunde vi åter  koppla av och jag plockade fram våra medhavda dumplings. Mums, det var så gott att vi inte riktigt tänkte på att alla passagerare gick av på Orminge centrum. Plötsligt slog det oss att vi verkligen var helt ensamma på bussen och att vi stått still lite för länge. Anna rusade fram till busschaufören som pekade på bussen framför, byte!!

 

Av med oss, packning och dumplings som plötsligen badade i soya och på nästa buss där vi så checkt fick stå och äta. Inte lika mysigt avslut men ganska komiskt.

 

Då vi kände att vi inte kunde sluta på kaos så fick det bli en lyxfika på Luzette väl framme på stationen. Min man kan ha rätt när han kallar oss två virrpannor på semester men det bjuder vi på. Liten notis till mig själv blir dock att öva på att stanna i stunden. Samtidigt har vi galet roligt och kan skratta åt oss själva vilket vi också gör, och dom säger ju att ett skratt förlänger livet… Dessutom är vi riktigt bra på att snabbt komma in i ett lugn så fort stunden erbjuds.

Nu är det bara timmar kvar till helg, och då tänker jag ta paus (mest i alla fall).